Nu förstår jag mig själv lite bättre..

Att jag påbörjar saker och aldrig avslutar de, att jag har så många drömmar men inte genomför de. Jag har så många oavslutade projekt som bara ligger hemma.
Jag älskar skogen och allt som har med de att göra men vägen dit är otroligt lång för mig.

För två år sedan fick jag diagnosen Celiaki och efter några månader med omlagd kost så mådde jag mycket bättre. I och med de började jag på allvar att torka min egen friluftsmat och laga mat från grunden. Något som jag tycker otroligt mycket om.

För någon vecka sedan fick jag ytterligare en diagnos, ADD. Efter många års psykologbesök och omvägar så fick jag diagnosen. Det är som en bomb släpptes och jag började förstå varför jag har så svårt att påbörja saker, avsluta saker och hålla en röd tråd.

De jag vill mest av allt är att komma ut i skogen igen och nu i vår, då ska jag göra det! Jag packar ofta ryggsäcken men sen ser ja bara massa hinder som tunnelbaneresa/bussresa/pendeltåg… Nu känner jag ännu mer driv, de är bara att tvinga mig ut för jag vet att jag älskar de när jag väl är där.

Mitt mål är minst 1 ute natt i månaden men i nuläget ska jag nog bara ta mig ut när jag känner för de och inte sätta någon ”press” på mig.