Första ensamma natten i ett vindskydd. Påsken 2017

Brorsan och hans sambo hämtar mig med bil på fredags morgonen, dags för den årliga påskmiddagen på landstället. I år hade jag bestämt att jag ska vandra, upplandsleden. Så packningen var med till landstället.

På dagen blev de att hugga ved och gosa med min brorson, sedan kom middagen och jag packade ner lite överblivna ägg till frukost. 


Brorsan och hans sambo släppte av mig vid Västlands kyrka och jag tände pannlampan och gick mot vindskyddet. Upplandsleden har en jätte bra app där de finns GPS funktion, eftersom jag inte vista vart vindskyddet låg och det var väldigt mörkt så använde jag den.

Strax efter bron mötte jag en stor lös ”hund”, tyckte inte riktigt de såg ut som en hund men jag antog att de måste vara en hund. Efter mycket om och men gick den åt ett annat håll och jag kunde fortsätta gå.

Väl vid vindskyddet tände jag en brasa och plockade fram sovsakerna. Hörde vattnet från Tämnarån som låg precis intill. Helt magiskt att höra ån. Lite varm choklad med whisky i och sedan hoppade jag ner i sovsäcken. 


När jag vaknade frös jag och såg på mobilen att i närheten var det -9grader, de kallaste jag varit med om denna vinter! 

Eld – kaffe – eld – kaffe de var de ända min hjärna tänkte på och att jag var kissnödig.

När jag väl fått igång brasan och skulle ta vattenflaskan och koka kaffe inser jag att den har fryst, och vattenflaskan jag fyllde med varmt vatten och stoppa i sovsäcken, den gick inte att få upp.. 

Började snabbt leta efter något snöre så jag kunde fira ner vattenkannan i ån för att få vatten.. 

Äggen jag tagit med från påskmiddagen var sönderfrätta, de råa äggen jag hade med var frysta, all färsk mat jag förvarat på samma sett hela vintern var sönderfryst. Tur jag hade med nöd lösning, torrfoder. 

Maria kom och mötte mig vid vinskyddet på morgonen. Vi vandrade Upplandsleden etapp 15 mot Marma. Lunchen tog vi i Honolulukojan. Där jag fick lära mig en läxa om snabbris som jag trot har varit boil-in-bag nej tyvärr finns snabbris. Och nu finns det hemma i skafferiet! 

Bilder från vandringen från Honolulukojan till Marma där vi övernattade.

Denna vandring bestig av både sol, snö och hagel om vart annat.

Några veckor efter vandringen fick jag veta att under den perioden jag sov i Västland så sprang det runt en varg där. Kan mycket väl ha varit vargen och ingen lös hund jag såg…

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *